Under våren 2012, hade jag 2 arbete. På vardagarna hoppade jag runt som Förskollärare på olika förskolor. Och varannan fredag och lördag serverade jag på en restaurang. Ett arbete som var helt nytt för mej...men, oj vad skoj! Det passar mej perfekt att få servera god mat och få träffa alla trevliga och glada människor:-)
Jag var nykär (och är fortfarande) och min kärlek hade precis flyttat hit från Danmark.
Problemet var att jag alltid kände mej hungrig. Det rev och slet i magen. Jag sov dåligt. Gick till slut till doktorn. Det var i Mars- April. Doktorn uttryckte sig ungefär så här: -Du vet att man kan bli så rädd att man sh..er på sig! Apropå att jag berättade att min mage levde om på natten, därav problemet att jag sov dåligt. Och hon skrev ut antidepressiva till mig, och hejdå, vi träffas igen i september!
Men, magen blev inte bättre. En halvtimme efter varje måltid gjorde det varje gång väldigt ont i nedre delen av magen. I Juni åkte jag och F. till Grekland, en helt fantastisk resa runt bland öarna runt Samos och Naxos:-) I slutet av resan kunde jag bara äta Grekisk sallad. Väl hemma, fortsatte problemet med magen. Jag började på ett fast vikariat på en förskola och skyllde väl magproblemet på stress...nya arbetskamrater...en som skrek på barnen bl.a. Men nu började det synas på mej, genom att jag gick ner i vikt och varje aktivitet med barnen gjorde ont, så jag faktiskt grät i smyg och berättade för mina arbetskamrater om läget. Jag kan inte säga att jag gjorde ett bra jobb precis. De rådde mig att kontakta läkaren igen.
I slutet av Augusti kom jag till samma läkare igen. Och denna gång skickade hon mig på Gastroskopi. Den visade magsår och magkatarr. Bakom magsåret såg läkaren något.Men, att först måste det läka. Vad kan det vara då? Frågade jag. Det vet jag inte..kanske en tumör...men det behöver det inte alls vara. Nej, det fanns inte en chans. Att jag skulle ha cancer och trängde bort det långt, långt bort.
Jag fick utskrivet magsårsmedicin och något för magkatarren och efter 2 månader skulle jag bli kallad igen för en ny Gastroskopi. Nu var jag så dålig att jag slutade i princip äta, blev sjukskriven på heltid och kilona bara rasade. Minns inte så mycket från den tiden. Var hemma och väntade på en ny Gastroskopi. Tiden gick, ingen kallelse. Ringde och undrade. Ojsan, sa min läkare på Vårdcentralen, det har jag missat! Till slut blev det en ny tid, en ny Gastroskopi. En ny läkare som kollade min mage, tog en biopsi, samma svar:- jag ser något i din mage....skickar en remiss till röntgen. Jaha, och vad är det du ser? Det vet jag inte!
Nu var vi framme vid julen 2012 och jag hade gått ner säkert 20 kilo. Julen stökades över och jag blev nu röntgad. Fortfarande inget svar. En ny Gastroskopi gjordes och svaret kom den 7 Februari. - Du har en tumör! Det har jag skrivit om innan...det glömmer jag aldrig. Hur kan man ge ett sådant besked till någon som är helt ensam. Eller hur kunde de sedan bara skcka iväg mig ensam?
