Väntan

Jag väntar.....
Nu är det bara en vecka kvar tills jag får besked på röntgenresultaten. Det kan ju i princip vara vad som helst. Jag hoppas så klart att spridningen av metastaser har stannat upp. Att jag kan få en period av vila. Att inga cellgiftbehandlingar är inplanerade denna sidan nyår. Långt, långt bort har jag stoppat undan rädslan för att metastaserna spridit sig till ytterligare kroppsdelar eller organ i kroppen. Jag erkänner...jag väntar på mirakel.
Under tiden händer det så mycket omkring mig. Jag umgås med människor jag mår bra av. Jag gör saker jag mår bra av. Det är inte mer än det. Det är ett enkelt liv jag lever...ingen stress...ingen planering...bara vara. Jag äter gott och kan t.o.m skönja en liten fettvalk på magen. Min käre sambo har ju skaffat ett nytt intresse när han flyttade hit till mig i Sverige. Bakning. Det är allt från "Världens godaste bröd" till läckra chokladkakor. Och det gör absolut ingenting. För varje gram som jag lägger på, gör mig starkare.