En vecka har gått i berg o dalbana. Smärta och lugn och ro om vartannat. Ryggen , eller skuldran, gör ibland så ont att jag inte tror att jag ska kunna ta mig upp överhuvudtaget. Sedan är det bara att ta morgondosen av medicinen, dricka kaffe och få igång magen, så kommer jag upp till slut. Sedan rullar dagarna på i berg och dalbanan. Smärtstillande medicin, vänta på att smärtan släpper, göra lite praktiskt. Ex. har jag tillverkat julklappar till släkten i Finland. Ja, släkt och släkt. Det är barnens fabror med fru som bor 5 mil utanför Åbo. Ikea har besökts i Älmhult. Gigantiskt varuhus. Vi gick och gick och gick, tills det snurrade rejält i skallen. Belöningen låg sedan där....restaurangen. Nej, vi vågade inte prova deras julbuffe. Varför? Jo, jag såg denna gigantiska folkmassa runt buffen och tänkte att lika många människor, lika många baskelusker kryllade nog också där. Jag har ju ingen mjälte längre. Då blir man mer mottaglig för diverse magsjukor. Så det blev köttbullar med mos och massor av lingon. Älskar lingon. Redskapskenor med tillhörande krokar inhandlades och det blev riktigt snyggt i köket. Framförallt praktiskt, med alla redskap nära tillhands. Utanför Ikea låg en Ittalla Outlet. Julklappsköp till hemlig mottagare hittades där.
Mellan smärtlindring har jag roat mig med Musikhjälpen. Fantastiskt program med ett intelligent tema i år. Alla kvinnor har rätt att överleva sin graviditet. Måste komma på en låt jag vill önska.
Även har kampen i att få en tonåring till skolan utkämpats denna vecka. Hur är det att leva med en förälder med en dödlig sjukdom. Jag vet inte och känner ingen som har det heller. Men, jag försöker inte skuldbelägga mig själv varför just mina två barn är så omotiverade. Vet bara att många ungdomar har idag problem att motivera sig till att gå i skolan i Sverige. Okej, denna vecka kom den sk. Pisarapporten. Ingen har väl missat att Sverige hankat långt ner på listan i bl.a naturvetenskap, matte och läsförståelse. Svårt att motivera sig att ta sig till en sådan skola kanske!
Idag har jag varit på begravning. Min kära moster Ella begravdes och den var väldigt fin. Ljus och hoppingivande. Prästen hade fångat hennes liv och personlighet bra. Det blev många kära släktträffar med kramar och glimten i ögat. Morgonen började alltså med en fruktansvärt smärta och slutade i kärleksfull gemenskap i att min ena kusin och hennes söta dotter bjöd på en supergod kycklingsallad hos en moster, som vi själva bjöd oss in till...ha, ha. Kram på er M, M och G♥♥♥
Och morgonens samtal från en kär vän lyfte upp mig också. Tack M, din humor är bättre än tusen små tabletter;)
Förresten, nästa vecka är det dags för strålning av metastas 3. Det gick fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar