Idag vaknade jag med smärtor i ryggen. Kaffe och mediciner serverades av min käre sambo. Denna text är tillägnad honom. Vi hade bara känt varandra ett halvår när jag började känna av cancern på riktigt. Innan hade jag bara mindre diffusa symptom.
Hela tiden har han funnits vid min sida. Stöttat, tröstat, pushat, hållit koll på medicinering, lagat mat, bakat. Ja, han kunde ju vänt i dörren vid cancerbeskedet. Men, jag tror inte han ens tänkt tanken att lämna mig. Han flyttade hit från ett grannland månaden innan jag fick min dom. I perioder under de snart 2 år han bott här har han varit arbetslös. I februari börjar han på ett nytt vikariat. Så han finns här för mig just nu hela tiden. Aldrig har han klagat...aldrig! Det är väl det som är kärlek. Han hjälper mig att fostra barnen. Kör mig till olika behandlingar. Masserar på onda ställen på kroppen. Ja, han är fantastisk.
Just idag har han hunnit med att städa kyl och ugn innan jag ens vaknat. Och just nu bakar han något i köket. Utan honom vet jag inte hur det skulle vara för mej. Skulle jag varit helt utlämnad till hemsjukvården. Vem skulle hjälpt mig med barnen? Hur gör andra som är helt ensamma när de hamnar i min situation. Får de den hjälp de behöver?
Jag bor ju långt ifrån mina släktingar. Men, även min mamma och syster är ett stort stöd för mig. Och några vänner kan jag kontakta dygnet runt. De ställer alltid upp. Och sedan får jag inte glömma alla som stöttar mej genom cyberspace. Brorsan exempelvis. Och min äldste son, som mestadels bor hos sin pappa. De finns där för mig. Speciellt sonen. Vi har vårt sätt att umgås på genom Messenger. Och den yngste sonen, som är så go och snäll och ger mig kramar varje dag. Facebook är viktig för mig nu när jag ofta inte orkar umgås irl. Alla fina kommentarer från släktingar, vänner, nya som gamla, styrker mig och hjälper mig att kämpa vidare mot cancerhelvetet, verkligen! Ett besök, eller en aktivitet var tredje dag ungefär, är vad jag orkar med just nu. En aktivitet kan vara en så enkel sak att stryka tvätt, eller gå en runda på" byn". Och då handlar det om prioriteringar. Mina egna barn kommer först i den prioriteringen.
Och hela mitt levnadssätt hänger på min sambo. Det är han som gör det möjligt. Kärlek, kärlek, kärlek till dig, F♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar